…..undrar liten tant som stundom känner sig alldeles väldigt ensam…..i sin egen lilla värld alltså.
Min egen lilla värld har aldrig varit speciellt stor eftersom den bara innehåller människor jag verkligen litar på. Den andra, stora världen, är uppdelad i olika lager :
Närmast min egen lila värld befinner sig de och det som nästan har mitt förtroende och sen minskar förtroendet, eller vad man ska kalla det, vartefter……
Säkert funkar det så här för de flesta….
I dessa ofatbart oförståliga och rätt ofta hemaska tider har kanske inte min värld vänts upp och ner på, men det har fått mig att inse – och då menar jag verkligen INSE – vad som är viktigt – det jag ska skriva om vid ett senare tillfälle.
Men inte bara det utan häromdagen när jag väntade på en förnödenhetsleverans, och gick igång på hur krångligt det blir och man får alltid vänta och då blir allt ännu krångligare…..osv…osv… , då insåg jag att jag verkligen ska trimma mitt tålamod till fulländning och också verkligen känna tacksamhet och ödmjukhet för allt det som är bra och som fungerar i mit liv.
Jag inser och förstår än en gång, tydligen behöver även jag bli påmind upprepade gånger, att man inte kan och inte heller ska förvänta sig eller kräva att andra människor ska göra precis som man vill just precis då man vill det och just precis till det resultat man vill…..
Asch det där blev en aning luddigt, alternativt flummigt, men det jag ville få ner här är att man lär sig hela tiden. Kanske inte allt är nytt utan att det blir mer som en finslipning.
————————-
För att fortsätta på ämnen lärdom så är det jag dragit mest lärdom ur är att observera vad jag inte tycker riktigt om hos andra och sedan göra en noga finkoll på mig själv och se om jag gör lika dant….. Och det har jag hittat …..
Jobbar stenhårt på att förbättra min egen person…. och tålamod är en sak…..
*ev stavfel bjuder jag som vanligt på….