Frustrationer och annat otyg

….och livet är underbart!

Höst, Kanelbullar och…..

…..liten tant som inte får sittdelen ur vagnen…..eller inte jättemycket gjort i alla fall FAST jag är pensionär……

Det har visserligen tagit vääääldigt lång tid att börja fatta att jag faktiskt har tid att göra sådant som att….

-….läsa böcker – har avverkat tre än så länge och håller just nu på att läsa senaste Millenium.

-….ta en eftermiddagstupplur

-….baka kanelbullar på Kanelbullens dag

-….plocka fallfrukt varje dag

och annat av liknande typ som jag inte hann med eller fick alldeles för dåligt samvete av att göra så då gjorde jag alltså inte vad det nu var……

 

Annonser

Pensionen……

…… – alltså ‘slanten’ jag numera erhåller varje månad från Pensionsmyndigheten – är inte av nångon högre valör. Jag tillhör tom nog de där som kallas fattigpensionärer…. Jag hade fått några korvören mer om jag väntat ett år till men som mina barn sa  – ‘Skit samma, du kommer ändå inte att klara dig själv. Oroa dig inte – vi löser det här tillsammans!’ Så numera är det så att livet får bli vad det blir och så löser vi problemen vartefter…..Vilken befrielse!

Efter att i så många år ha varit en sån som måste ha allt planerat och kontrollerat och ha kontrollen i alla lägen och se faror och hinder i förväg och allt annat sånt, så är det som att accepterandet av en osäker framtid – en som inte är utstakad, utredd och riskanalycerad – har lyft en superbörda från mina axlar.

Jag tror att jag för första gången i mitt liv känner mig riktigt fri – tom fria att misslyckas……

Oordning och Kaos…..

……finns det någon riktig skillnad mellan det?

Jada’! Oordning är när det finns en ordning som blivit oordnad. Kaos är när allt gått åt pipsvängen och det enda som finns kvar är känslan av…..Panik!

*******************************

Ungefär sådär skrev jag på en annan plats för ett tag sedan. Sedan dess har Kaoset helt försvunnit ut till höger men kvar finns Oordningen…..Men! den är nästan bara runtomkring – den inuti har sipprat ut till vänster….eller nått’….

 

Att långsamt komma tillbaka…..

…….hmmm – höll på att skriva till ett liv men levt har jag ju gjort – eller?

Njae, det är ju det som var/blev kruxet, att jag till slut kom på att det mer var fungera än att leva. Och när jag dessutom kom på att mitt liv inte ens fungerade bra – ja, det var då allt rasade.

Men nu da’? Jodå, tackar som frågar – nu är jag sakta men säkert på väg åt rätt håll…..och till min stora förvåning så känner jag alldeles, alldeles precis just nu, att jag är tacksam för det som har hänt!

Varför? – Jo, jag har ju fått chansen att skapa ett nytt kapitel i mitt liv och precis som i böcker som ska skrivas, kan jag – nästan i alla fall – skriva in det jag vill! Häftig känsla!

En gammal Resväska….

…..en vit, inte särskilt stor, inte speciellt uppseendeväckande…..så då är det bara en gammal resväska – eller?

Näe, det är faktiskt min allra första och den hängde med i många år. Jag fick den när jag började åka till min far för att spendera sommarlov där……..vilket är….Milde Himmel! – 60 år sedan om knappt ett år! Där ramlade den ålderspoletten ner, ska jag säga…..

Denna alltså rätt oansenliga väska triggar igång en hel radda minnen – fast i dom tänker jag inte gröta runt nu. Kanske någon annan gång…..

Min vita resekompis innehåller numera nya minnen och det är mina barns första vinteroveraller. Jag ville att de skulle ha nått riktigt häftigt så jag designade och sydde dom själv…..och nu ligger alltså de nya minnena i det gamla….

…..och kanske väskan och overallerna kan få vara med om att samla nya minnen…….som genererar nya……

 

Jag hänger nog inte riktigt med…..

……behöver nog gå en kurs…..PensionärsBloggen verkar förbaskemig passa bättre än vad jag vill…..fast det är ju den jag vill fixa till…..tålamod är inte min starkaste egenskap numera……

Skillnad var det när jag var ung….yngre och barnen var små……och när jag jobbade…..och nu kommer jag splittrat och bra att skriva mer på nånannan sida…..nånannan gång för nu har jag verkligen inget tålamod kvar…..Tack och hej Leverpastej skriver jag utan att skämmas det minsta över hur omodäääärn jag är.

Nybliven Mamma…..

…..är jag till en blogg till. Kanske dumt att sprida ut mina gracer men jag tyckte att det var en god idé att ha en som bara var för pensionären jag……fast är det det? Det kanske är liiiite splittrat att ha fyra sidor att skriva på…..fast Bilderbloggen har jag inte haft tid för på…..hm, ganska länge ser jag……

 

Ska väl visa att …..

….jag lever tänkte jag.

Meh! Trögt att komma på vad jag ska skriva.

Livet är väl som för alla andra – ibland går det upp och så ibland går det ……..rätt åt helsefyr…..eller nått’….. näääe, för det mesta går det inte så snett och för det mesta går det hyfsat rakt på och för det mesta så är dagarna ganska lika varandra och för det mesta så lyckas jag mota ångesten som liksom trycker på ….hmmm… inte för det mesta utan för det mesta ganska sällan…….Alltså! mitt liv börjar bli ganska normalt och likt alla andras…..för det mesta…..

Torrt så det knastrar…..

…..är det överallt……fast inte i mitt nya liv!

Äntligen har jag tid att leva! – även fast jag har blivit fattig så är jag såååå mycket lyckligare.

Visst, pengar är nödvändigt men ger absolut inte en garanti för ett lyckligt liv. När man som jag tidigare, tjänar bra och kan köpa ganska mycket vad man vill men upptäcker att man inte lever utan bara FUNGERAR…..då är det dags att ta sig en allvarlig funderare vad man vill ha ut av resten av livet.

Det har jag alltså gjort och kommit fram till att jag hellre har ont om cash men är rik på ett Gott Liv!

Fågelbadet…..

…..har varit sorgligt dissat.

Igår rensade och snyggade jag till det, fyllde på vatten och gick sedan upp för trappen för att gå in……vände mig om…….

Lovar! Småpippisar i badet på en gång som drack och badade och plaskade…..och sen kom mina Björktraster som också behövde vatten både in- och utvändigt. Det brukar bara vara tre men nu är det en till. Attans vilket skvättande! Trastarna är inte alls lika generösa mot varandra som Småpippisarna utan det var som vanligt en som bestämde och skulle bada först och ensam…..

Dåligt samvete fick jag att jag inte har fixat badet tidigare – men tacksam att fåglarna hittade dit så fort är jag – OCH ännu mer tacksam att ‘mina’ fåglar låter mig få extra mycket nöje av trädgården.