Frustrationer och annat otyg

….och livet är underbart!

Ska väl visa att …..

….jag lever tänkte jag.

Meh! Trögt att komma på vad jag ska skriva.

Livet är väl som för alla andra – ibland går det upp och så ibland går det ……..rätt åt helsefyr…..eller nått’….. näääe, för det mesta går det inte så snett och för det mesta går det hyfsat rakt på och för det mesta så är dagarna ganska lika varandra och för det mesta så lyckas jag mota ångesten som liksom trycker på ….hmmm… inte för det mesta utan för det mesta ganska sällan…….Alltså! mitt liv börjar bli ganska normalt och likt alla andras…..för det mesta…..

Torrt så det knastrar…..

…..är det överallt……fast inte i mitt nya liv!

Äntligen har jag tid att leva! – även fast jag har blivit fattig så är jag såååå mycket lyckligare.

Visst, pengar är nödvändigt men ger absolut inte en garanti för ett lyckligt liv. När man som jag tidigare, tjänar bra och kan köpa ganska mycket vad man vill men upptäcker att man inte lever utan bara FUNGERAR…..då är det dags att ta sig en allvarlig funderare vad man vill ha ut av resten av livet.

Det har jag alltså gjort och kommit fram till att jag hellre har ont om cash men är rik på ett Gott Liv!

Fågelbadet…..

…..har varit sorgligt dissat.

Igår rensade och snyggade jag till det, fyllde på vatten och gick sedan upp för trappen för att gå in……vände mig om…….

Lovar! Småpippisar i badet på en gång som drack och badade och plaskade…..och sen kom mina Björktraster som också behövde vatten både in- och utvändigt. Det brukar bara vara tre men nu är det en till. Attans vilket skvättande! Trastarna är inte alls lika generösa mot varandra som Småpippisarna utan det var som vanligt en som bestämde och skulle bada först och ensam…..

Dåligt samvete fick jag att jag inte har fixat badet tidigare – men tacksam att fåglarna hittade dit så fort är jag – OCH ännu mer tacksam att ‘mina’ fåglar låter mig få extra mycket nöje av trädgården.

I’m Back!…….men inte Bakåt…..

Ett nytt liv och en ‘oändlig’ mängd oskrivna blad……

 

Jag lever……

……. och jag är väldigt otillgänglig just nu…….

Jag lever…..

……faktiskt…..och det märks att det börjar bli ljusare…..i alla fall utomhus

Måste komma ihåg att ställa om timer-sarna.

Har precis läst…..

…..det jag senast skrev på den här sidan….av mitt liv – den offentliga….. Skulle kunna ha skrivit den ofantliga lika gärna….den ofantligt svåra delen att få nån’ ordning på…..den ofantligt vackra när allt är bra och själen har tid och ork att se det…..

Men nu var det egentligen inte det som skulle avhandlas utan det är detta –

Under inlägget fanns ett av ‘sidan’ utvalt inlägg som relaterade till det jag läst…..ett som publicerades 4 december 2012….. Det jag läste fick mig att inse att nånstans där i krokarna började min resa….min resa in i eländet….nä, elände är inte rätt ord…..mer som att famla runt i en röra…..

Av någon ‘konstig’ anledning känns det inte riktigt okejs längre att redovisa mitt inre liv här så….

 

Jag tror att jag…..

…..har kommit på hur jag får det där med en privat sida att fungera……om jag sen får livet att göra det bättre vet i fåglarna…..

*************************

När man nått dit i livet jag har vad gäller ålder och dessutom nått ‘botten’ 3 gånger, vet man allt för väl att den ende som verkligen kan göra något åt eländet är man själv……

Det här verkar kunna bli den fjärde gången …..och om jag räknar åren så är det ungefär tio år mellan varje gång. Det är inte riktigt sant för sista ‘ångesten’ – eller vad man ska kalla det – började i andra halvan av 90-talet och sedan ungefär 2005 har det varit normal-hyfsat balanserat i mitt liv.

Jag tror att jag faktiskt har förstått något – alltså förstått något på riktigriktigt. Hela mitt liv har på nått sätt varit en evig kamp att få saker att fungera så enkelt, normalt, smärtfritt, okomplicerat…… som möjligt……

Periodvis har jag lyckats……. Det är det som det känns som att jag ‘förstår’ nu – att det egentligen är de normala, lugna och ångestfria delarna som kommer på ‘besök’ – även om de har stannat långa stunder så är det så det känns ….. Problemet – eller vad tusan man ska säga att det är – måste alltså….förmodligen….kanske…..ligga djupt och långt tillbaka.

Vetskapen om att den ende som kan göra allt bra är jag själv – även om jag kan få hjälp på vägen att gå åt rätt håll – gör att känner mig ändå mer ensam……..

Plåster på….

……ångesten….

  • skotta snö
  • skotta mer snö
  • skotta ändå mer snö………………fast där nånstans orkade inte kroppen mer……………….