Den Sommar Jag Ville Ha…..

…..den har jag fått och det med råge. Jag är en riktig värmeälskare som t o m brukar frysa sommartid inne i matbutikerna, Men inte denna underbara sommar. Lite problem med att sova har jag haft men det är ett överkomligt problem – man kan ju faktiskt sova middag.

Mitt fågelbad är fortfarande en alldeles förträfflig glädjespridare. Det har inte varit köbildning till badet – tror att det är fler i grannskapet som servar – men jag har observerat att det är ett populärt ställe för allehanda insekter också. Nyss var det en bitteliten typ geting som tog sig en slurk.

Många turer har det varit om och kring min bil och mitt inköpta släp. Lånade ut båda två till ena systern. Det visade sig bli en aningens för mycket på obestämd tid. Först tillbaka kom bilen vilket gjorde min för tillfället arbetande son glad ……. några veckor för sedan behagade bilen behöva omvårdnad. 2 av de 6 cylindrarna och tändspolar och tändstift och …..phu….. Den funkade alltså inte nått vidare. Och klonkade dessutom…… Släpet står också hemma igen men har inte fått jobba ännu. Det har varit lite för varmt även för mig för att hårdjobba utomhus.

Annars är det rätt lugnt i pensionärslivet. Ändå mer lugnt kommer det att bli när sonen lättar hemifrån för att bedriva studier på annan ort. Kommer att bli hur konstigt som helst att t ex inte behöva laga/fixa tre olika sorters mat varenda dag – sonen vill inte äta samma både till lunch och middag och EllenDellen äter vegetariskt. Själv äter jag upp det som blir över ……….

Det är inte ofta det har varit son-tomt under de 28 år vi levt tillsammans – vår lilla familj på tre. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad att jag har fått ha mina båda två Mambos så här länge. Det har väl varit lättare ibland och naturligtvis inte lika lätt alltid men jag kan ändå verkligen säga att jag har haft ett mycket oproblematiskt liv tillsammans med mina älskade ungar. Bättre barn kan man inte önska sig. Skulle kanske kunnat gjort dom liiiite mindre bortskämda …….

Näe, jag säger som jag alltid sagt – Det jag lyckats allra bäst med i livet är att se till att mina barn blev kloka, ordentliga människor som kommer att klara sig alldeles utmärkt i sina egna liv …… fast väldigt bortskämda …… fast på ett bra sätt!

Annonser

Piffa till Tanten!

Mja – eller iallafall göra ett försök. Min syn har ändrats, fast inte som man kan tro – min ögonsyn alltså – så det känns som om mina glasögon är för starka.  Jag har ju annars drabbats av det vanliga problemet som kommer med åren men utan glasögon ser jag bättre och bättre. Vet inte varför så jag ska kolla det och passa på att hitta några nya roliga bågar.

Sen är det kläder som måste inköpas. Antingen en helt ny stass eller om det inte finns något som faller mig i smaken så har jag något som man kanske kan komplettera med nått. Skor skulle jag skämmas att säga att jag behöver köpa – har säkert över hundra par.  Låter som om jag inte gjort nått annat än spenderat pengar men de flesta skodon är från den tiden då jag hade skobutik och sedan är de övriga ihopköpta under en väldig massa år. Jag är nämligen en sådan som inte sliter ut varken skor, väskor eller kläder särskilt fort = väldigt, väldigt sällan faktiskt och så gillar jag inte att slänga ….. fast jag måste nog börja göra mig av med …. på ett eller annat sätt…..

Egentligen behöver jag inget köpa fast ändå just nu. Det stundar nämligen ett Storkalas med klädsel-upplysning på inbjudningen och jag har inte handlat festligare kläder sedan jag var mer kramvänlig i storlek.

Har inte så stor lust att spendera en dag eller så paltandes runt i diverse butiker….. och så säger jag inge mer….

Trädgården Fågelbadet o Lilla Jag…..

Attans vad det växer! Jag har trimmat häck och trimmat häck och….

Blev less på två av äppelträden igår så de blev trimmade de med. Plus päronträdet. Alla tre ska nämligen antingen ner helt eller bli bra mycket mindre i alla fall. Men det får vänta tills jag äntligen får tillbaka mitt nya släp som jag inte själv har fått använda ännu….. Ja, jag är lite sur.

Fågelbadet är till glädje både för mig och Pippisarna. Den ena Skatan gjorde mig sällskap en stund och för en liten stund sedan var det den lilla, lilla Minipippin som tog ett morgondopp. Den är faktiskt så liten att jag funderar på att föreslå en flytväst.

Jag ska fixa nya glasögon/ en synundersökning och sedan kanske jag kan se och förstå vilken sort det är, denna verkligen bittelilla pippi. Tänkte förut att det nog är en ungfågel men nu borde den ha växt till sig.

Nä, tillbaka till morgonkaffet!

Jag känner mig instängd!

Trädgården som normalt brukar vara en fristad är inte det alltid just nu- duvornas stilla promenerande till trots. Jag har ju köpt ett släp, tänkt främst att användas för att ‘hugga’ ur mitt nära ytterområde, men det sitter fortfarande fast hos min systeryster. Inte okej längre! Inte har jag orkat ta tag i skräpansamlingen i källaren heller – fast där kan inte allt skyllas på o-återlämnat dragfordon….. skulle ju kunna sortera i väntan på att kunna slänga…..

Jag har i alla fall passat på att träna på att jag numer faktiskt fullkomligt kan strunta i att vara duktig och istället bara njuta av att jag finns, att mina barn finns och är mina och att mitt liv ändå fungerar bra – trots den något klaustrofobiska känslan som dimmar till klarsyntheten emellanåt.

Hm, kommer att tänka på ett inte alldeles passande citat men jag kör det ändå – ”je pense, donc je suis”!

För att ytterligare förtydliga – Cogito, ergo sum vilket är latin för Jag tänker, alltså är jag….. och nu blev jag nog övertydlig. Skit samma! för det är jag och det är hur jag är…

 

Mina Duvor….

….eller mer rätt är väl att säga att de är sina egna. Hur som så skänker de mig ett stort lugn. Spankulerar i sakta mak fram och tillbaka och det är väldigt rofyllt. Pickar lite här och pickar lite där, sippar i sig en slurk vatten då och då. De håller allra helst till på framsidan av tomten, den som ligger i ständig skugga. Det är förstås inte alldeles becksvart för solen fladdrar fram i allt det gröna i den ljumma vinden……..hmmm – det här börjar bli lite för mycket åt poet-wannabe-stil så…..

…..raskt över till mer jordnära ämnen. Som pensionär med två (fortfarande) mambos har jag lärt mig att ränderna går tydligen inte ur nån gång. Jag mammar och skämmer bort alldeles väldigt fortfarande – kanske till och med värre än när jag var arbetare. MEN – vad ska man ha barn för annat än att man vill ha dem för evigt, nära, älskade, glada, nöjda, ompysslade,…..Så är det bara så klaga inte! Nä, det gör jag inte!

Det snöar….

……men nu är det varma ‘flingor’ som faller.

Nästan alla mina träd har blommat på en gång…..och snöar av sig samtidigt också. Ack, så vackert det är med allt det vita och så lite rosa också! Hela trädgården har varit upplyst!

Nu börjar den byta till olika nyanser av grönt vilket också är så vackert……..men nu ska jag nog så vackert ta och palta mig ut och meja ner lite av undervegetationen…..

 

 

Överlevt….

…..ännu en vinter har jag gjort. Låter mer dramatiskt än vad det är. Var en tanke som poppade upp nu på morgonen när jag klev runt i allt det gröna. Inte mycket kläder på heller – T-shirt, shorts och barfota i trädgårdstofflorna. Som vi har längtat! Bland annat just efter det där att inte behöva pälsa på sig en massa. Livet blir så mycket mer casual……

 

Jordbrukat – nästan – …..

…..har jag gjort. Eller i alla fall farit runt med krattan på framsidetomten. Och då ska det naturligtvis bli regnigt – bara för att liksom… Nä, nu ska jag inte vara dum för det behövdes faktiskt lite blött från ovan.

Det finns åtminstone ett par av arten Turkduva som spatserar runt i min lummiga trädgård som ligger i ett äldre bostadsområde. Nu skulle väl inte alla hålla med om beskrivningen av den av duvorna valda spatserplats – alltså huset är rätt gammalt och området lika så så det kan ingen säge emot men min trädgård klassas säkert inte av alla som lummig utan snarare som vildvuxen….och det gillar alla Pippisar i alla fall. Fast Pippisarna är så mycket färre än i år det brukar vara. Jag börjar nästan bli lite orolig. Vad har hänt? Kanske de har matats duktigt i vinter nånstans och liksom fastnat där. Jag ‘kan’ ju inte ha fågelbord och sådant här för hundarnas skull – man vet inte vad de tuggar i sig för skräp då. Annars funkar det helt okej för för det allra mesta struntar Vovvarna i Pippisarna och vise versa….. utom när det ramlar ner nån skatunge som inte kan komma upp igen för då är frestelsen tydligen alldeles för stor.

Alltså utgör mina dogs ingen större fara för det vilda livet i min trädgård MEN det gör däremot grannens förbaskade katter! Igår t ex,  försökte en av de jäklarna få tag i just en av Turkduvorna! Fågeln flög upp från gräsmattan på min sida och katteländet, som befann sig utanför tomten och därmed på andra sidan en mur, HOPPADE rakt upp och försökte sätta klorna i fågeln i luften. Måste väl erkänna att det var rätt snitsigt gjort men som tur var klarade Pippisen sig.

Nä, nu är det dags att krypa upp i soffhörnet med filt och kudde och nått gott att äta. Har lagat matlådemat större delen av dagen och jag blir rätt ohungrig då. Har faktiskt gjort lite Smaskens också och den här gången blir det bara till mig eftersom det är sådant bara jag gillar – en mjuk kaka med dadlar, farinsocker och apelsin i och så mumsiga dadelgodisbollar!

Tack och god natt!

Stillhet

Tystnad. Lugn……..tråkigt?

Jag tror jag har pratat om det här förut, det att våga göra absolut ingenting.

Göra absolut ingenting är en svår konst. Varför då? Det är väl enkelt att bara skita i allt och slöa i soffan istället. Hm, då gör man väl inget bara för att slippa göra något annat, eller hur? Eller så drabbas man av dåligt samvete för att ingenting blir gjort…..och det sistskrivna blir faktiskt en lek med ord om man har min skruvade hjärna!

Nä, det jag menar är att som tjuren Ferdinand sitta under korkeken. Visserligen luktar han på blommorna men det är väl helt okej för det enda det aktiverar är väl sinnet för dofter……

Det som fick igång mig idag att prata om detta är att det mitt emot mitt hus finns en arbetsplats där de arbetande går ut på baksidan för att röka. Oftast kommer de ut en och en ( det är en Kommunal verksamhet med antirök-policy så röktillfällen och -platser är strikt reglerade ) och eftersom jag tror mig veta att de har mer än fullt upp att göra hela dagarna, förvånar det mig att de inte bara njuter i stillhet av sin cigarrett. Nä! Jag tror inte jag sett en enda utan telefonen mot örat och vandrande fram och tillbaka under livlig diskussion med andra änden.

Nu får ju faktiskt folk göra håken de vill i sina liv för det gör ju jag med. Dock pladdrar jag verkligen inte mycket i telefonen för jag tycker den bara är ett hjälpmedel – rätt ofta ett irriterande sådant tom. Jag har istället den dumma vanan att sätta på tv’n så fort det inte finns annat att göra.

Varför har jag skrivit om det här då da’? Jo, jag känner själv ett stort behov av att hitta det lugnet, den stillheten, det rofyllda i att kunna helt stänga av och bara samla kraft – ladda batteriet –  i det att just göra ingenting……och jag tror allt att det finns många, många fler som skulle behöva  det……

 

Ja inte blev det….

….så värst mycket bevänt med det där vilandet idag heller. Riktigt lika mycket fullt ös har det inte varit, men ändå alltså….