Min Mamma (ett utkast skrivet 11 september 2012 – två och en halv månad efter….)

av Christina

Jag känner mer och mer av hur mycket jag saknar inte bara min mamma utan även min bästis. Min mamma var den man alltid kunde ringa till eller åka till om det var något. Hon hade den goda egenskapen att alltid ställa upp som ens vapendragare vilka ‘faror’ man än utsattes för. Jag kan heller inte komma ihåg att hon någonsin fick mig att tycka att jag var dum, snarare tvärt om. Var det något så var det alltid vi mot dom och det var dom som var dumma, även om vi tyckte att dom kanske var dom som hade rätt. Svårt att förklara det där med ord är det, men man får använda lite kreativt tänkande.

Jag blev också alltid uppmuntrad av mamma. Hon tyckte verkligen att jag var duktig och hon var övertygad om att jag kunde klara av och göra allt jag ville. Så hon var inte bara min vapendragare utan också min största supporter.

Visst finns det sådant som jag inte tyckte om och visst tyckte jag att min mamma kunde ha handlat annorlunda ibland. Och naturligtvis så grälade vi så stickor och strån flög, eller heter det rök? Ibland var jag så arg att jag kunde ha sagt upp bekantskapen…..sådär en fem minuter eller så för längre hade jag inte kunnat hålla mig borta.

Så, visst har det varit så att livet och att leva tillsammans inte alltid var gnisselfritt men det jag bär med mig i mitt hjärta är att min mamma var en osedvanligt god människa och det är det som är mitt minne av min älskade lilla mor, det och att jag vet att jag var älskad och uppskattad för den jag var och är!

Annonser