PannPuff och BoByggen

av Christina

Jag gillar mina skator. Det har funnits minst ett par i min trädgård sedan vi flyttade in. Med åren har vi lärt oss leva bredvid varandra. Det händer rätt ofta att en av dem sitter på en äppelgren sådär en meter ifrån mig och en hund och det ända de gör är att fortsätta småprata. Och det där med skatornas läten är något jag alltså fått förmånen att lära mig lite mer om. Som de flest har ju jag trott att det är kraxljudet som är det enda de kan prata med. Näeda’, de till och med har små kvirrande och sjungiga läten men oftast när man kommer nära så är det ett slags mjukt schvisande – vet inte hur jag riktigt ska kunna beskriva det med ord och strunt samma – de som är intresserade kan gå ut i naturen och leta upp en skata och verkligen lyssna själva!

MEN det finns en sak jag ogillar med mina bevingade trädgårdskompisar och det är att det i bobyggartider släpar runt en himla massa pinnar. De som ligger här och där kan jag ju stå ut med eller plocka upp dåra’ MEN de som de ovänligen nog råkar lägga kvar/ inte orkar få med sig längre än ovanpå min skorsten ÄR INTE OKEJ! Och så var det med det!

Annonser