Mina Duvor….

av Christina

….eller mer rätt är väl att säga att de är sina egna. Hur som så skänker de mig ett stort lugn. Spankulerar i sakta mak fram och tillbaka och det är väldigt rofyllt. Pickar lite här och pickar lite där, sippar i sig en slurk vatten då och då. De håller allra helst till på framsidan av tomten, den som ligger i ständig skugga. Det är förstås inte alldeles becksvart för solen fladdrar fram i allt det gröna i den ljumma vinden……..hmmm – det här börjar bli lite för mycket åt poet-wannabe-stil så…..

…..raskt över till mer jordnära ämnen. Som pensionär med två (fortfarande) mambos har jag lärt mig att ränderna går tydligen inte ur nån gång. Jag mammar och skämmer bort alldeles väldigt fortfarande – kanske till och med värre än när jag var arbetare. MEN – vad ska man ha barn för annat än att man vill ha dem för evigt, nära, älskade, glada, nöjda, ompysslade,…..Så är det bara så klaga inte! Nä, det gör jag inte!

Annonser