Frustrationer och annat otyg

….och livet är underbart!

Påsk

Det är en helg jag inte egentligen har några traditionsfyllda minen ifrån.  Jul, Nyår och Midsommar är alla förknippade med olika människor medan Påsken alltså är förvånansvärt anonym.

Julen är ett enda stort minne av alla nära och kära. Nyår är faktiskt mest förknippat med en man som fanns i mitt liv från mitten av 70-talet och ända fram till början av 90-talet. Midsommar är sol, varmt, slagsmål med mygg och en salig blandning på folk – och stundtals fä också faktiskt.

Det enda jag kan komma på – och ‘det’ finns ju inte längre – är hur otroligt låååång och tråkig Långfredagen var när jag var liten. Fast den är ju lite kompis med våren förstås – påsken alltså. Men det är i såfall mest våren som jag har människominnen med och det är lilla Pappa – alltså inte min Far för han är sommar och hav. Lilla Pappa älskade våren och var den som allra, allra först hittade de små tecknen vilka placerades i äggkoppen med tussilagomotiv på……

…….men nu ska jag gå ut i kylan för det finns hundar här som tycker att det är mer än dags……

 

Annonser

Väderprat….

….fast det blir extremt kortfattat för nu är jag så trött på kallvädret att jag knappt ens orkar kolla prognoser längre. Och det var allt för den här gången.

Hmmm…..

…..jag vill nog ha tillbaka min bil snart……God  natt igen!

Min Oranga’ shoppingkompis….

……är inte min enda oranga’ kompis. Idag har nummer två av de oranga’ hjälpt mig få hem 17 l läsk och en hundmatssäck. Man skulle kunna tro att det är en karl i arbetsoverall men se det är det inte. Nä, utan det är en alldeles utmärk – riktig – liten Pirra som kommer med mig när det är de tunga sakerna som ska hem. Vanliga shoppinghjälpen fick också lufta sig idag så två vändor blev det. Känns i lår- och armmuskler så nu ska jag sova. God natt!

Det där med att prioritera, organisera och vara strukturerad……

…..måste väl vara tidsbesparande. Ekonomin mår säkert bra av det också.

….och där hade jag inget mer att säga om det…..

All tid i världen?

När man berättar att man gått i pension så är en  vanlig kommentar att då har du väl tid för allt du inte hann förut. Sanningen är att det har jag inte. Varför? Främst beror det väl på att allt annat, förutom att tillbringa tid på jobbet, finns ju kvar ändå. All vardag försvinner inte för att man får pengar från Pensionsmyndigheten i stället – synd! men så är det.

Vad kan det mer bero på? Tja, jag stressar mig ju inte direkt igenom dagarna i samma raketfart som innan the Big P. Men visst, som jag skrivit om tidigare, så har jag ju mer tid för att utveckla en del av mina intressen, som mat och bakning t ex, och just nu är det att baka som är allra roligast – ett intresse som är både bra och dåligt för nån ska ju helst äta upp det…..och det blir inte mycket rester….

Det är allt det andra som jag vill ha tid för som det inte finns tid tillräckligt för. Varför? Jo, för att hinna skulle jag behöva leva för evigt för jag har hur mycket som helst jag skulle vilja få gjort och så finns det ju oändligt mycket jag inte ännu ens kommit på vore roligt att sysslapyssla  med.

Hm…..kanske borde börja med att lära mig prioritera…..eller nått…..Hej då så länge!

 

Still going fast…..

….. inte direkt strong.

Har shoppat förnödenheter och detta tillsammans med min trogna packåsna den Oranga Dramaten – innhandlad på Ikea för ….. ja, det kommer jag inte ihåg, alltså hur länge sedan, men inte var det igår. Den har ganska länge varit vinglig i ‘däcken’ men paltar ändå snällt på med mig i ur och skur. Det är rätt förvånande hur mycket det går att få hem och att den faktiskt, trots sina gingliga hjul, fortfarande klarar av vikten av t ex 4 liter mjölk och andra mjölkprodukter + 2 l läsk + ett par tre kg potatis, lök, och morötter + allehanda sovel och annat smått och gott – den brukar alltså vara väldigt proppfull. Och sen när vi kommer hem så ska den palla med att hasas upp för trappen också. Oftast är det så tungt att jag- som ju inte är så mycket motvikt – har hållit på att välta baklänges och då kan man ju undra hur lilla jag orkar? Ja, det vet i sjutton men jag gör det och kommer att fortsätta så länge jag gör det, även när jag får tillbaka min utlånade bil, för jag har absolut inte långt till butikerna och skulle skämmas om jag alltid tyckte jag behövde ta bilen runt kvarteret.

Och nu blev det ju så där ologiskt igen! Jag börjar med att säga att jag inte är strong för att sen avsluta med att påstå motsatsen. Okejda och Hej då tills sen!

Vaken natt och 5 st MatLådor x 2……..

Vaken fast det är natt är jag inte av någon annan orsak än att jag inte kan låta bli att vara vaken. Strunt samma, för det rättar till sig av sig själv, och jag kan ju passa på att t ex sitta här och skriva istället.

Det där med matlådor är både på gott och ont. Det bradiga är ju att man kan använda rester – sånt som kanske annars skulle försvinna längst in i kylen och bli bortglömt och så blir det antagligen soptunnan nästa. Slöseri….

Det inte bradiga vad är det? Jo, i det här huset blir det inte ofta rester…..vilket ju är bra förstås. Blir det det, eller sådanadär förargliga småskvättar, så är jag duktig på att återanvända dem på ett eller annat sätt. Jamen, det är väl bra att lägga i en lunchlåda?   Njaäe för jag är lite fånig när det kommer till vad som ska hamna i dessa lådor. Min ambition är att det ska vara något som smakar bra men också ser bra ut. Det är inte så att det behöver vara Masterchef- standard på uppläggningen, smakupplevelsen får förstås gärna vara det, men inte alla hopkok eller rest- /skvättåtervinningar ser ju sådär urtjusiga ut. Dessutom vill jag att det helst inte ska vara allt för mycket upprepning heller.

Alltså är jag en sån som planerar matlådorna för kommande vecka. Jag har alltid en anteckningsbok i köket där jag skriver in det jag kommer på skulle passa för skriver jag inte ner så kan jag ge mig attan på att jag glömmer bort….fast egentligen gör det inget för jag kommer oftast på nya. Fast inte alltid. Och ibland kör jag fast riktigt. Ibland är jag dessutom rätt less……

Jag har alltid tyckt om att laga mat och baka. Hemma, när jag var liten, var det alltid mamma som gjorde allt men hos min mormor fick jag vara med. Nästan all sin lediga tid tillbringade hon i köket. Hon var en sån person som gick upp kl.5 för att t ex baka frallor att ta med sig till förmidagsfikat på jobbet. Och t ex till mig, när jag fyllde år och var där, klev hon också upp i ottan för att slänga ihop petit chouxer och varm choklad innan jobbet där hon skulle vara senast 07.30. Och när jag började vara ute senare på kvällarna – spenderade nästan alla korta lov hos mormor och morfar i stora staden – kom hon alltid upp, fast hon kanske inte ens var ledig dagen efter, och frågade om vi var hungriga och var vi det så fixade hon till något. Parisare var rätt populärt och grillkorv också. Det tillagades i en fiffig panna som heter Gunda som jag numera har och fortfarande använder. Den ser ut som två små rektangulära grillpannor som sitter ihop och med handtag som kan knäppas samman. Suverän att fixa varma mackor i.

Men da’! Tur att jag har en Titel att hålla mig till för nu började jag vimsa runt i minnesbanken igen.

Det var ju matlådor som det skulle skrivas om och vad då? Jo, hittills har jag haft 5 luncher att fixa men från nästa vecka blir det med största sannolikhet 10 stycken som måste finnas. Mängden tillagade måltider är väl konstant men 2/3 har hittills ätits här hemma och då har det gått att improvisera. Näe, jag låter verkligen alldeles för ambitiös! Det är ju försjuttan bara lite föda som ska förpackas och skickas med! Hur har det blivit såhär.

Låt mig tänka….. Förmodligen för att jag pensionerat mig och faktiskt har tid att ägna mig åt något jag – oftast – tycker är roligt att hålla på med.

Kidsen tycker att jag är lite tokig som väljer att vakna tidigt. För mig är det mitt eget lille lugn – ingen vaken, inga krav, bara min tid – och så kan jag titta på t ex mat – och bakningsprogram ifred. Det ska dom små grynen vara tacksamma för för jag har blivit attans så mycket säkrare på hur man gör och därmed blir resultaten av mina köksövningar bara bättre och bättre….om jag får säga det själv…..fast jag det tror barnen håller med om också…..så vi ska allt sända ett tack till:

*Jamie och de andra grabbarna

*Hela England/Sverige/Danmark Bakar

*en hel del andra likartade program.

Och till:

*min rara lilla mormor – som gav mig så mycket gott att äta, nerskrivna recept att ta hand om och framförallt glädjen i köket

*min älskade mamma – som faktiskt inte alls tyckte om att laga mat och aldrig bakade ens en enda liten kaka men som ändå fick det mesta att smaka väääldigt bra

*min far – som efter min mamma var gift med ett Kondis och sedan drev hotell och restaurang (ihop med en annan dam – riktig kvinnokarl alltså – men tillsammans med mamma blev det bara jag…..) där jag tillbringade mina sommarlov – och fick jobba –  ända tills jag tyckte att jag skulle ha ett eget liv istället

Och nu slutar jag för det här börjar likna ett Oscarstacktal och inte håller jag mig ett dugg till ämnet heller och nu är klockan snart 03 och………Hej då så länge!

Solvärme…..

Det känns att det närmar sig april. Solen värmer fast det är alldeles för många minusgrader för min smak.

Vad ska liten Tant sysselsätta sig med idag da’?

Eftersom pannan måste kallna före städning så ska hon nog laga lite mat och baka nått gott – ugn och spis blir en välkommen värmekälla.

Vad mer? Tja, det var en aningen sur dotter som gnällde om att hon inte hade nått att sätta på sig så detr blir till att tvätta också.

Och sen’ da’? Alltså – städa tänker jag inte göra! Skotta snö behövs inte heller. Pelletspåsar har jag bunkrat in i källartrappen…..

Hmmmm – kanske det iallafall delvis kan bli en dag för läsning i senat inköpta boken.

Fast det är ju förstås den där ack så löpande stordamen som tycker att hon behöver ut stup i kvarten….. fast egentligen är det inte hon som tycker det utan vi andra gör det eftersom det blir rätt blött på golvet annars.

Det börjar bli dag för ännu en promenad…. och nu kom visst kaffekvarnen också… Hej då så länge!

KaffeBönor, Bönor i maten och gammal Böna gör så gott hon kan!

Jag är verkligen skittrött! men jag kom på en bra titel för det jag tänkte skriva om härnäst. Numer litar jag inte ett dugg på att jag ska komma ihåg om jag inte skriver ner så därför sitter jag här igen fast jag borde sova.

En bra titel är väldigt bra att ha tycker jag. Främst för att den kan hålla lite ordning på mig om jag börjar flamsa och tramsa iväg alldeles för mycket. Den ger ju också eventuella läsare en liten föraning – eller kanske en förvarning – om vad jag kan tänkas försöka skriva om.

Okej, jag ska göra ett försök att skriva lite till fast jag som sagt var borde snarka istället. Konstigt! Jag har inte haft någon lust alls att skriva på väldigt länge. Fast den kanske tar slut fort – jag är så ombytlig av mig numera. Det går liksom för sig att vara det när man är pensionär…. Men titta! Nu tramsar och svävar jag ut. Totalt ofokuserad! Det var ju Bönor som skulle avhandlas.

Jag tror jag för låta det här bli ett utkast…. och nu gör jag så. God Natt så länge!

En ny dag och inte är jag så värst mycket piggare för det.

Stordamen är löpig och då händer det att hon misslyckas. En gång i sonens säng, två gånger på golven och nu en gång till i morse är det jag än så länge varit tvungen att ta hand om – det är ju ingen annan här hemma som gör det – och så fick jag gnälla lite… Jag borde ha lärt mig vid det här laget att det betalar sig dåligt att försöka strunta i att ta promenader lite oftare med henna. Får alltså skylla mig själv och jag är inte gramsen ett dugg på hunden – hon kan ju verkligen inte rå för att det trycker på som sjutton just nu. Klockslagen för misslyckandena var inte bra. Har alltså varit vaken större delen av natten igen men nog om detta för……

…..det ju Bönor jag skulle skriva om……fast jag tror att jag är för trött och så har jag nog tappat lite av inspirationen.

Det får bli en snabb förklaring till rubriken ovan är istället:

Man måste inte köpa dyra Bönor på nätet för att få gott Kaffe. Vi har provat en del av det som finns hos våra lokala handlare och kommit fram till att billigaste bönorna hittills nog är de godaste eller iallafall absolut inte sämre. Det är 100 % Arabica som inhandlats på Lidl för ungefär halva priset av det som sonen betalt för samma mängd inköpt via nätet.

Bönor i maten har jag verkligen lärt mig att använda. Och inte bara bönor utan ärtor och annat nyttigt också. Flickebarnet är fortfarande vegetarian/vegan och det verkar inte gå över heller den här gången. Inte mig emot för jag gillar också samma krubb. I början var jag inte så glad för jag hade problem med bland annat att få till en smet av bönorna som inte såg ut som hackmat när jag försökte steka biffar eller bullar. Barnet vill ju helst inte äta ägg och liknande men lösningen var enkel – Havregryn! – som inte bara ger bra konsistens utan gottig smak också.

Åsså var det det där med gammal Böna gör så gott hon kan. Självklart är det lilla jag jag syftar på. Jag försöker verkligen göra mitt allra bästa här i livet – min devis är ju att lämna så många goda fotspår jag bara kan efter mig – men just nu är jag snudd på ett SuperGrinigt Monster. Jag har absolut det allra kortaste tålamod – för Allt! –  jag tror jag någonsin haft. Varför och hur avhjälpa har jag verkligen inte tålamod att pladdra om nu så, om det nu är nån som läser det här, Hej Då så länge…..