Kanske man skulle ta…..
…..lite semester innan semester? Bara för att liksom orka att ha semester, annars kanske semestern bara går åt till att sova……och det vore inte kul alls!
…..lite semester innan semester? Bara för att liksom orka att ha semester, annars kanske semestern bara går åt till att sova……och det vore inte kul alls!
Lilla mamma är fortfarande kvar på sjukhuset och hon får en strålningsdos om dagen, måndag tom fredag. Vi firade mors dag hos henne eftersom hon inte orkar att ta sig ut ens med hjälp. Jag tror att hon inte vill heller för att livet är så annorlunda just nu. Det är inte riktigt samma mamma längre, det känns konstigt och sorgligt, och det kommer nog aldrig att bli det heller. Läkaren har sagt att behandlingen tar bra och att mamma säkert kommer att få några bra år till. Min älskade lilla mamma kämpar på och är så stark men det märks ändå att allt har tagit både på de fysiska och de själsliga krafterna. Tårarna är inte så långt borta längre.
Lille far var också med i söndags och det var första gången han hälsade på (mamma har ju inte legat kvar så länge förrut). Han lever i en egen liten värld, fast han är inte dement, men nu har han nog riktigt förstått hur pass sjuk mamma är.
Allt det här är så sorgligt. Mamma och pappa träffades för 55 år sedan, den 18 juni, en tisdag. Mamma hade en svart klänning med vita prickar, avskuren i midjan, lite omlott över bysten och med snäv kjol och dragkedja i ryggen. Pappa hade en blazer, välklippt hår, rena naglar, välputsade skor och såg stilig ut (resten av utstyrseln kommer mamma inte ihåg längre). Sedan dess har de alltså hängt ihop i vått och torrt, mest i solsken faktiskt, och alltid verkligen brytt sig om varandra. Det känns så sorgligt att de inte får göra det tillsammans to the bitter end.
Det har varit en massa praktiskt pysslande också för mamma, den som alltid tagit hand om allt, även ekonomin, orkar inte det heller längre, i alla fall inte just nu.
Mer pysslande ser sommaren till att det finns också. Guuud vad gräset växer så det knakar och buskar och träd ränner iväg åt alla håll i en rasande takt. Det gör tvätthögarna också, fortare än jag hinner med, och städningen får bli en med hartassen (ännu ett av mammas uttryck).
Det blir inte så värst mycket av varken vila eller sömn just nu, tiden räcker inte riktigt till där heller, så därför har jag blivit tystare både här och på andra ställen. Jag hinner inte alls med på samma sätt som i vintras.
Nu ska jag sitta en liten stund, i lugn och ro i trägårn’, och njuta av en skvätt kaffe till. Tjing!
Värsta rysaren fast det kändes redan från början som om Loreen skulle vinna. Sonen och jag var så engagerade att vi viftade och skrek och applåderade och tjöt av glädje. Det var nog den största behållningen av kvällen egentligen, det att ha så himla okomplicerat roligt ihop med kidsen.
Men nu är jag nöjd, glad och mätt på chips och läsk och ska slänga omkull mig i sängen och försöka somna. Puss, kram och god natt!
Jag har varit på festival idag. Stor lokal uppslutning och det beror väl på att 1 : det inte händer så mycket här 2 : det var över tio år sedan sist den här festivalen hölls 3 : vädret kunde inta ha varit bättre. Jag var där i tjänsten men tjänsten är av det synnerligen trevliga slaget så det var roligt och skojsamt.
Angående shoppingen så handlar det om något så trist och odramatiskt som inköp av ätbara fördödenheter. Jag skulle alltså handla lite efter jobbet och det är väl inget att ojja upp sig över – utom att jag har gått massor hela dagen så jag är rätt trött när arbetsdagen är slut. Nåväl, handlade gjorde jag och släpade hem för mycket i vanlig ordning. Dramaten har jag ju inte med mig på jobbet så då blir det till att bära. Väl hemma upptäcker jag att det jag planerat till kvällsmat hade ätits upp av en hungrig son och då blev det bara till att vända och gå iväg för att handla mer. Phö, säger jag bara, mina dagar tar aldrig slut liksom.
Nu har allt fixats och en Smirnoff Ice, inte köpt utan hemfixad, intagits i trägårn” tillsammans med ena ”barnet” så nu mår jag riktigt bra. Det andra ”barnet” och jag har fixat allt som behövs för att kunna kolla på Eurovision-spektaklet så nu väntar vi bara på att det ska börja.
Lilla mamma ska också titta och om det hade varit besökstid så sent hade det varit roligt att titta tillsammans. Hon tycker att svullnaden på halsen har blivit lite mindre på ena sidan och så planerar hon lite försiktigt för att vara hemma en dag eller två nästa helg. Jag planerar att vara hennes sällskapsdam och det ska blir trevligt.
Nu är det dags att bänka sig och vässa alla tummar så att Loreen vinner! Tjing och Tiddelipom!
Dagen har flutit på i lagom takt och gjorts har det som göras skulle
Jag har faktiskt nu på kvällen suttit i trädgården och druckit en GT och njutit av den underbart ljumma kvällen och så önskar jag att jag kunde sova ute – men det törs jag inte. Det måste nog bli glasskväll i kväll och jag tror att det ska bli en kopp kaffe i det fria redan nu. Tiddelipom!
Jag glömde skriva något i går! Det har nog inte hänt sedan jag började blogga. Jag hade en riktigt bra fixarenergi igår så jag får skylla på det…..för dement kan jag väl inte vara ännu? *fniss, fniss*
Som sagt var så var jag riktigt i farten igår. Jag har börjat beta av tvätthögarna som växer och växer när jag stängt av pannan. Det torkar nämligen så dåligt då nere i källaren då och jag är alldeles för snål för att införskaffa och använda en torktumlare. Man får tvätta det nödvändigaste och vänta tills det går att hänga ut och det gör det minsann nu – rena torkskåpsvärmen har det ju varit. Klippte gräs gjorde jag också och körde på ordentligt med trimmern så nu ser det riktigt prydligt ut på framsidan. Jag passade på att städa övervåningen och så klippte jag sonens hår – fast i omvänd ordning., alltså jag klippte först och städade efteråt. Jag brukar klippa sonens hår men den här gången var det lite kinkigare än vanligt för han skulle bli av med sitt långlånga men inte till stubb utan till en lagom lång ”herrfrisyr’. Tydligen lyckades jag igen för sonen blev alldeles nöjd och den väldigt kritiska och ärliga dottern tyckte att det såg bra ut. Puh!
Vad gjorde jag mer? Jo, just ja, jag handlade två gånger för det blev så mycket att jag insåg att jag inte skulle orka släpa hem allt på en enda vända. Vi bor så nära alla butiker att det är skämmigt att ta bilen, det är liksom bara ”runt hörnet’, men det är tillräckligt långt för att jag måste använda en Dramaten om det inte bara är enstaka saker som ska shoppas. Skiter fullkomligt i om jag ser ut som en gammal kärring för jag orkar inte bära längre om jag inte absolut måste.
Sedan var det ju allt det där vanliga plockandet, promenading med jyckar och fixa något att äta som också gjorde att dagen bara svischade iväg.
Jag hann med ett par samtal med lilla mamma också och till henne ska jag idag för nu är det ju räkningsfixardags. Hon har fått sin första strålningsdos och läkaren lät väldigt positiv och sa tom att mamma kunde få permis och åka hem över helgen, men se det vill hon inte. Jag förstår henne för hon har haft så svårt att andas att hon får panik och det gör att hon inte kan äta annat än flytande och så behöver hon näringslösning också. Men till nästa helg räknar hon med att hon ska hem ett par dagar. Det är bra!
Jag lyckades se Sångspektaklet i går också. Jag tycker faktiskt inte att det fanns en enda låt som var dålig, eller i alla fall inte riktigt dålig. Det var väl en och annan falsksång men de där låtarna som gör att man skäms fast det inte är Sveriges bidrag, de kom aldrig. Jag gillar ”vårt” bidrag väldigt, väldigt mycket så på lördag ska läsken, chipsen och tummarna fram och så blir det till att klämma ihop oss framför sonens stor TV-skärm!
Nu ska jag hänga tvätt och så blir det sista koppen kaffe ute i solen efter det. Hinner jag ska jag klippa gräset på baksidan idag. Ja, jag är ledig idag också och då borde jag kanske vila men det kan jag inte, är inte sådan. Tjing!
Lilla mamma ska genomgå en himla massa strålning och sista dosen får hon 16 juni. Hon tror inte att hon kommer hem innan dess och det tror inte jag heller.
Jag har haft en trevlig arbetsdag och efter det en trevlig och avkopplande stund med en trevlig människa och ett glas gott vin. Vinet och trevliga stunden avnjöts i solen och jag som nästan aldrig transpirerar blev rätt varm och svettig. Då är det varmt!
Nu ska jag laga mat så sonen inte svälter och DEllen får något i sin matlåda. Tänkte fixa fisk i ungen med något crunchigt ovanpå, något såsigt runt om och så får det bli ris till tror jag.
Jag har en försvarlig mängd skor som jag förvarar uppe på vinden. De flesta ligger i sina kartonger i en hylla, så det ser ut lite som ett skoaffärslager. Jag har faktiskt så många par att jag inte kommer ihåg alla, vilket känns rätt så skämmigt. En hel del kan jag inte få ner fötterna i längre heller, så det är inte bara kläder i garderober som krymper och glöms bort. Fast jag kan fortfarande ha nästan alla mina kläder, även sådant jag använde när jag var femton-sexton år ung, det är bara kläder från min extremskinnytid jag inte kommer i. Det vill jag inte heller för då hade jag bla ett par Lee-jeans i storlek för en 10-12-åring, jag som är 175 lång. Inte snyggt!
Solen brassar från klar himmel och det är bra för själen. Jag behöver extra energi och sådant som är glatt och trevligt för nu snurrar tankar och känslor runt, det känns nämligen som att min älskade lilla mamsing inte kommer hem på riktigt någon mer gång. Hur ska vi klara oss utan vår matriark? Fast det vet jag att vi kommer att göra – men jag vill inte!!!!
Jag ska, i kväll, äta lite gott och dricka något gott till det tillsammans med en väninna. Barnen får klara sig själva och hundarna en stund – hm, det låter som om dom är tio år ungefär – för det kan vara skönt att få göra något annat än att bara rusa hem och vara servicemamma.
Nu är det dags för morgonens sista kopp kaffe och den ska jag som vanligt dricka ute i trägårn’. Tjingeling!
……kan fortfarande inte åka hem. Hon har ett väldigt besvärande tryck över bröstet och är så trött så trött. Det blir ingen giftpåse utan det blir strålning istället.
Mamma har varit ledsen och väldigt låg ett par dagar. Hon har inte gråtit förrut men nu kommer tårarna och sorgen. Liten har hon alltid varit men nu låter hon så liten och skör också.
Det här är inte ett dugg bra!
….ha skrivit att det är dåligt om pollinerare! Nu mumlar det som bara den överallt! Är det någon som vill ha äpplen i höst?
